eiramin

Jag har varit en riktig slarvpotta när det gäller att ta körkort. Jag har ju bott här ett tag nu (till och från i 3.5 år).. utan körkort. Som många kanske vet så är en bil nästan ett måste när man bor här i södra Kalifornien, annars är man rätt fast. Dock har jag bott på ställen där jag kan ta mig fram ganska bra genom att gå eller ta buss. Amerikanarna tycker jag är tokig som orkar med det.. dom latisarna. :P (Det är jag och alla knäppisarna som åker bussen.)

Jag har haft en sån ångest över att köra upp. Jag gjorde uppskrivningen i typ maj och inte bokat nån uppkörning förren nu. För att jag va tvungen. Jag kan nämligen inte åka buss längre när jag flyttar. Eftersom min ångest inte varit nådig så har jag skjutit upp det mer och mer och kommit med konstiga bortförklaringar till varför jag inte bokat nån tid. Ibland har dom varit så bra att jag nästan trodde på dom själv.

Men som sagt. Nu va det dags. Jag har varit ute och övningskört i den lite mer aggressiva trafiken här, plus att det är ju bilar ÖVERALLT. Har man knappt kört bil på tre år så känner man sig lite rostig i köra-bil-lederna. Jag körde upp för första gången förra veckan men misslyckades då hon tyckte jag va en mespropp. Alltså jag körde för sakta för denna trafikrytmen. Jag som bara ville ligga på den säkra sidan för att inte misslyckas, plus att nervositeten spelade in lite.

Men idag... typ en vecka efter så trädde den självsäkra (egentligen: superduper-kissa i byxorna-nervösa) och mycket coolare Marie fram och körde utan anmärkningar och klarade det! Woooohooo det är en sån lättnad.